EDUARDO CONSUEGRA
Facsimile

October 26-November 26
2018



[SCROLL DOWN FOR ENGLISH VERSION]

I Latinamerika uppfattades det moderna språket inom arkitekturen, särskilt i Mexiko, Brasilien och Venezuela på ett ingående, filosofiskt vis som ett universellt språk och gav det en egen, lokal tolkning. Till skillnad från den förmoderna arkitekturen förkastade dessa byggnader all utsmyckning med kulturella referenser och bröt med traditionen. Detta försök till modernisering av det bebyggda stadsrummet resulterade i en förändring av den egna kulturella uppfattningen och följaktligen av den kollektiva subjektiviteten.

 

Vad gäller den egna subjektiviteten bygger fascinationen med denna historia på studiet av idén att vilja bli en del av det universella språk som modernismen föreslår som identitet och ett medgivande av sagda universalitets omöjlighet.

 

Det råder en tudelning vad gäller Latinamerikas sökande efter identitet: en önskan att tillhöra den universella berättelsen ledsagad av en konstant misstro gentemot densamma. Som motsättning finns uppfattningen (utifrån) att Latinamerika skulle kunna utgöra alternativ till de hegemoniska kulturernas oundvikliga modernism.

 

Denna förlorade lustgård – eller i värsta fall en vildvuxenhet med negativa förtecken – gör att min subjektivitet förblir hängande i ett limbo där man är varken det ena eller andra. Det är en sorts frihet och börda på en och samma gång som låter betydelsen bli föränderligt och omställbart som ett slags trumfkort.

 

Min position är nuets, men blickande bakåt historiskt, verket som en historisk revision som försöker finna dessa motsägelser och samband. Modernismens misslyckande hör självklart till nuet, särskilt inom arkitekturen, pretentionerna på universalitet blev ohållbara bland annat.

Måleriet och collaget som hjälpmedel för satt av denna historiska revision något subjektivt och personligt.

–EC

(Översättning från spanska: Lasse Söderberg)

 




LEFT
Untitled (Edificio Polar [Polar Building], Plaza Venezuela, Caracas, Venezuela. 1952-1954)
Oil on linen
81 × 70.5 cm
2018

RIGHT
Untitled (Estadio Olímpico [Olympic Stadium], Cuidad Universitaria, Caracas, Venezuela. 1950-1951)
Oil on linen
81 × 70.5 cm
2018




Untitled (Aula Magna [Main Lecture Hall] University City, Caracas, Venezuela, 1954)
Oil on linen
66 × 86 cm
2018






LEFT
Untitled (edifying/advancement, chrysalis)
Collage
54 × 59 cm
2018

RIGHT
Untitled (110 thread count abstraction #17)
Oil on linen
101 × 86 cm
2018





Exhibition view





Exhibition view



Untitled (fittings) and Untitled (7000 kelvin)
Collage
56.5 × 51.5 cm
2018



Exhibition view with Untitled (110 thread count abstraction #8) in the center of the image.

In Latin America the modern language of architecture, particularly in Mexico, Brazil, and Venezuela, was interpreted in a rigorous and philosophical manner as a universal language, and given its own local interpretation. Apart from pre-modern architecture, the designs undid ornamentation along with their own cultural references and broke traditions. This intent to modernize constructed space and urban space would result in a perceptive cultural change moving forward, along with a reconsideration of collective subjectivity. 

As for the artist’s own subjectivity, the fascination with this history resides in that idea of wanting to become part of a universal language that modernism proposes as identity—along with the recognition of the impossibility of such universality.

There exists a dichotomy regarding the search for identity in Latin America: the desire to belong to a dominant narrative along with a constant suspicion of the same. In opposition, there exists a perception that from the outside it seems as if Latin America could be the alternative to the inevitable modernity of hegemonic cultures. This type of lost Eden—or in the worst case a barbarism with negative consequences—suspends this subjectivity in limbo—not being one or the other. It’s a kind of liberty and restriction simultaneously, allowing meaning to be changeable and reversible, like a joker. 

The fiasco of modernism is well understood in the present, especially pronounced through the presence of built architectural monuments lingering in the landscape and in collective memory. The universal pretenses and one-size-fits-all ideals were at last unrealistic and unsustainable. 

From a contemporary position and looking back in history, the work functions as a revision that locates and emphasizes these contradictions and connections to create a forced disjuncture. The paintings and collages as mediums make this historic revision something more subjective and personal rather than factual—raising questions about idealism, aesthetics, class, and power.


Images courtesy of the artist and the gallery.

OBRA
Stora Varvsgatan 12-14
21 119 Malmö
Wed. Thu. Fri. 12.00–16.00 Saturdays 13.00 –16.30
T: +46 72 720 6633 gallery(a)obra.se
Opening hours apply during exhibition periods. Please call or email to confirm your visit.

© 2019 Atelier OBRA AB, All rights reserved to the artists, the photographers, the musicians.